Traditionen kring snaps

Svenskar är väldigt enkla på sitt sätt när det kommer till mat- och dryckeskultur. Oavsett om vi firar jul, midsommar eller påsk ser maten och drycken ungefär likadan ut. Köttbullar, prinskorv, sill och potatis är stående inslag på matbordet när det vankas fest. När det gäller dryck dricker vi gärna öl och både påsk och jul har sina speciella öl. Likadant är det med snapsen, den står troget på bordet vid alla högtidliga middagar men kryddningen kan variera beroende på vad det är vi firar. Många menar att snapsen är det viktigaste på bordet och dricker gärna flera under middagens gång.

Sjutton olika snapsar

Historiskt sett så ska många snapsar förtäras under en sittning och alla dessa har fått varsitt namn. Enligt historian sägs det ha funnits hela sjutton olika namngivna snapsar varav de tre första heter Helan, Halvan och Tersen. Uppkomsten till snapsvisan ”Helan går” där texten lyder ”Och den som inte Helan tar den heller inte halvan får” kommer även härifrån. Det gick alltså inte att hoppa över en snaps i ordningen utan alla som ville vara med och dricka var tvungna att dricka under samma premisser som de andra. Dock är det oklart hur många gånger ett sällskap klarade av att dricka alla de sjutton snapsarna, men det har garanterat hänt.

Skillnad på shot och snaps

En snaps ska inte blandas ihop med en shot och att leka shotlekar är inte samma sak som att sjunga snapsvisor. Snapsvisan må vara humoristisk och lite fräck oftast, men det finns en seriös tradition. En snaps ska alltid serveras i ett högt snapsglas för 6cl medan en shot serveras i ett glas utan fot. Shot däremot kan vara nästan vilken alkoholhaltig dryck som helst och serveras vanligtvis om 2-6 cl. Snapsen däremot består alltid av kryddat brännvin och ska enligt dagens regler vara på minst 6cl. Det är däremot tillåtet att dela upp den i två för den som inte klarar av att dricka hela på en gång.