Snapsens historia

Det som idag mest är ett roligt tillbehör på midsommarbordet var en gång i tiden mycket mer än så. Snapsen har funnits sedan 1700-talet och användes i början bland annat som medicin. Det kryddade brännvinet användes för att bota allt från magont till öroninflammation. Det var också mycket populärt att ta en eller flera snapsar ute på krogen, något som inte händer i speciellt stor utsträckning idag.

Snapsens uppkomst

Brännvin var mycket populärt under 1700- och 1800-talet. Däremot är smaken ingen höjdare, och det ansåg man inte på den tiden heller. Därför började man experimentera med olika sorters kryddningar som skulle förhöja smaken av brännvinet. Brännvinet delades sedan ut i små glas om 6 – 8 cl styck och det var så snapsen såg dagens ljus för första gången.

Populärt under ransoneringen

Under spritransoneringen på 1900-talet var det vanligt att gå ut och dricka två snapsar på kvällen. En snaps bestod då av 7,5 cl sprit vilket gjorde att två snapsar täckte upp ransonen enligt lagstiftningen som då låg på 15 cl. När spritlagen sedan hävdes 1955 trappades snapsdrickandet sakta ned och andra drycker blev mer populära istället.

Traditionen idag

Idag ses snaps som något högtidligt som inte ska drickas när som helst. Det ska ske vid stora tillställningar och alltid tillsammans med mat. Snapsen har blivit en stor del av Sveriges matkultur. Den lilla ritualen kring drickandet med snapsvisa och skålandet kan ses som märkligt för andra men här är det helt normalt. Snaps finns på alla bord när midsommar, jul och påsk ska firas. Den är också vanlig vid studentsittningar och det är studenterna som är flitigast när det gäller att sjunga och skriva nya snapsvisor.

En trend som växer sig starkare för varje år är att tillverka sin egen snaps genom att köpa brännvin och krydda det hemma. Det är enkelt att göra och på Internet finns hundratals olika recept för att få till den perfekta kryddningen.